Málaga jaaa
Vad hände precis?
Det där var ju det sjukaste.
Jag tillsammans med livets festligaste och härligaste damkör åkte till Málaga och kom därifrån med magen fyllda av paella och tapas, en solbränna som nu håller på att flaga bort, en norge-flagga, en my-storie utan dess like, djupare vänskaper och framför allt TVÅ GULD!
Wow. säger jag bara.
Elin: Ska vi dra till London? Johanna: Okej.
Det är så härligt med saker man säger att man ska göra- och sedan faktiskt gör dem också!
Att fara till London är ju helt klart en sådan sak som är typiskt bra att bara göra.
Nu har vi bland annat testat på att bo i ett engelskt kollektiv (där visserligen bara svenskar och skottar bor), dansa och blir glittersminkade på ett morgonparty, gå på två olika musikaler, göra en massa mat-chansningar och lyckas varendaste gång (!) samt uppleva publivet till de ljuva tonerna från en jazztrio.
Fullkomligt tokgillar resor utan stora planer. Tänk vad bra saker man kan vara med om då!
Uvesa å så: Sist men inte minst
Men det som hela denna amerikatripp egentligen handlade om var dessa tre ting:
- Bussresor
- Konserter
- Klassisarna
Så vad gör man då på en buss som tar en mellan diverse delstater?
Ja, om man inte äter popcorn eller leker klapplekar så kan man ju alltid passa på att öva lite flöjt. i alla fall om man heter Johan.
Så var det dedära med konserter också ja.
Standard omklädningsrum för fyrtiosex personer fem minuter innan konsert.
Kyrkor. Universitet, USAs största shoppingcentrum. Rondeller. Konserter kan göras överallt, ibland med mycket ös och ibland med mindre av den varan.
(spana in nöjesfältet vi fann mitt i Mall of America, undrar vad jag gjorde alla de timmar vi fick till shopping...)
Ja. och så till det viktigaste: sällskapet. umgänget. klassen.
Glädjen när man hittar en fläkt efter en svettig konsert.
USA är ett märkligt land.
Min klass är fantastisk.
Musik är roligt.
Sverige är alltid bäst.
Det var kontentan av det hela. tackochhej!
Uvesa å så: Moo-seum
Jag utlovade en galen ko-kvinna.
Varsågod, här har ni hennes hus. Ja, hon bor där. Bland sextontusen ko-prydnader.
Men vad gör man inte för att ha världsrekordet liksom? Och dessutom, kor är ju rätt festliga ändå!
Uvesa å så: Homestays
Eftersom hotell knappast visar en heltäckande bild av ett land (plus att det blir hiskeligt dyrt under en tvåveckorsturne!) bodde vi den mesta tiden hemma hos vanliga amerikanska familjer, så kallade homestays.
Som med allt kan man dra både nit- och vinstlotter, det gällde även med värdfamiljeriet.
Till exempel kan man bo hos en i sinnet gammal gammal dam där det inte dröjde mer än fem minuter efter ankomst för henne att visa sin sons bröllopsalbum och där värmen gick sönder under natten och vi låg i fjorton grader huttrandes.
Hon hade kanske inte alla hästar i stallet men kaniner på toan fanns där ingen brist på iallafall!
För någon anledning verkar många ha svårt för att ha koll på det där med vegetarianer.
Min trogna homestays-vän Johanna fick många gånger förklara vad som egentligen innebär att vara vegetarian och att man faktiskt äter mer än morötter och salladsblad.
Så kan man ju dra vinstlotten också.
Sex av oss fick turen att hamna på en riktig amerikansk ranch långt ute på landet.
Det var golfbilsrace, badankeblåsning och lekar, det skämtades hit och dit och tillsammans med våra värdar och deras grannar bjöds vi på en fantastisk måltid i det stora huset.
Tänk vad festligt!
En av nätterna sov jag i en skranglig och smal överslaf hos en tjej på ett universitet. Vet inte vad som var värst, att det inte fanns några som helst skyddsräcken på den smala sängen eller att jag i förkylningsglömskan hade glömt ta med mig snytpapper upp i fågelnästet.
DÄRFÖR blev det extra festligt att nästkommande natt få en typiskt välbärgad värdfamilj där det inte var konstigt alls att få sova i varsin kingsize-dubbelsäng. Värdarna var verkligen störtsköna och vi pratade långt och länge om allt mellan sverige och amerika.
Bra grej det där med homestays alltså!
Uvesa å så: Chicago
Ja kära nån.
Stora tjocka klassen på fyrtiosex personer packade sina konsertkläder och instrument för att göra en tvåveckorsturné i landet där vissa av oss degraderas från myndig till omyndig och där huvudingridiensen i all mat är socker, hejsan USA!
Tror att vi alla kan konstatera att amerikaner minsann inte är kloka men att det verkligen är ett häftigt land att besöka. Kommer under följande inlägg bjuda på små läckerheter från vår resa, bland annat galna ko-kvinnor, pizza, märkliga amerikanska familjer, golfbilsrace, pizza, lökiga konserter, kristina från duvemåla, pizza, kånkenväskor, nöjesfält, bussresor och så pizza förstås.
Nåväl.
Något jetlaggade hamnade vi på tjugotredje våningen i Chicago. Där finns hus. Massor. Och höga minsann. Käre värld, skyskraporna där var inte att leka med.
En promenad i stan och du får garanterat ont i nacken.
Nu är alla dötråkiga bilder på sånadära-hus-som-alla-som-varit-i-usa-kommer-hem-med klara.
Tips för eventuella Chicago-besökare:
- Ta med alla sorters jackor! (vi fick både snö, regn och snudd på högsommarvärme)
- Ät deep dish pizza (pizzapaj), livets godaste mat
- Kom i tid till jazzklubben!
- Ta ett obligatoriskt kort vid Bönan och lägg gärna upp på instagram
- Åk dit med en helfestlig klass så får du en helfestlig stadsupplevelse
fortsättning följer..
På tur
Koselig tur måste jag säga!
I Oslo var det mellofest, hotellfrukostar och musicerande med en kör som sannerligen är svårslagen.
#selfierini: 3
Jag tycker uppriktigt synd om de som råkat bokat in en resa till Greklands mest romantiska ö just när vi var där.
Kärleksparen trängdes och bröllopsbilder skulle tas. Tråkigt om vi med våra svettiga vandringskläder och munnar fyllda med gyros råkade hamna på bild...
En något brunare (i vissa fall, hrm, något rödare) klass for i slutet av veckan ut på havet. turkost vatten är ändå något att hänga i granen!
#selfierini: 2
Självfallet det vandrades det en hel massa på Santorini.
Upp och ner. ner och upp. Vem behöver egetnligen buss när man kan gå?
Somliga av oss lyckades även nå toppen på ön, det var sannerligen toppen!
Annars skaffades en fruktansvärt ocharmig glasögonbränna, besöktes antika grekiska städer (läs: oigenkännliga stenhögar) och vi höll en sällan sviktande nivå på vår fetaostkonsumtion.
#selfierini: 1
En sanslöst bra resa med en sanslöst bra klass.
MarCantica
Det var inte igår!
..alltså mitt bloggande. för lilla kören och jag var faktiskt i Oslo igår.
Måste ändå säga att den norska huvudstaden levererade ordentligt! Akustiken var strålande, hotellfrukosten levde minsann upp till våra förväntningar och vår norske busschaffuför förgyllde resan med ordvitsar och gåtor.
Förövrigt är en visit på operahustaket i Olso något alldeles extra. man bör gå dit om man gillar underliga hus. och vita marmorstenar. och att kisa med ögonen.
Borta bra men hemma..?
Ja, det här med att vara hemma alltså.
Cirka tolv timmar efter min hemkomst från frizon bar det av igen. mot landet där alla pratar med gröt i munnen.
Med noga utvalda delar av släkt och familj turistades det bland dödligt vackra hus, drogs det några dängor på ukulele, togs en tur till Christiania samt fikades det såpass ofta att koffeinnivån aldrig sviktade.
jag säger tack och hej sommaren. nu välkomnar vi raggsockarna!
Manchestermorgon och singelko
Sportlov. vilken grej!
Inte nog med att skolan tar uppehåll, nog ska ju en skidsemester hinnas med. och vilken skidsemester sen!
Ett taggat gäng tog sig norrut, lyssnade på P3-dokumentärer, åt choklad och hängde på Mickis.
Cirka en och en halv meter snö senare kom vi fram till stugan där tio personer från galna schläkten skulle bo. Mina fantastiska släktningar, de både fixar satsiga frukostar...
...och drar oss ut på milslånga skidturer. (som den ovana längdskidåkare jag är gjorde milen träningsvärken till en mycket god vän)
När vi inte åkte slalom i backarna eller svättades sönder i skidspåren diskuterade vi alla världens problem, åt rejält med god mat, bastade, spelade Settlers och drog ordvitsar som aldrig förr.
Denna vecka har verkligen varit toppen.
Jag menar, lite storm på fjället gör ju bara skidåkningen lite mer spännande (vem behöver egentligen se vad som är upp och ner när man ska åka skidor?)
Skämt åsido. Om man bortser från lite spännande väder och allmänt pjäxkaos dröjer det nog längde innan vi får en lika trevlig vecka igen. Schläkten är allt bra.
Hänger i Europa- del två
Efter att brännan och Kroatien var avklarat begav vi oss till Österrike.
Att vandra i alperna, det är verkligen något som alla borde göra! Det är så vackert att man nästan tappar andan! (en bidragande faktor till andnöden kan också ha varit alla backar uppför, hu så jobbigt..)
Jag har i allafall bestämt mig för att skaffa ett österrikiskt hus. med blommor, balkong och utsikt. så det så.
Höjdpunkten (bokstavligt) kan ha varit en topptur som de modigaste av oss (hrm, jag var inte alls rädd) vågade oss på. Med stup på vardera sida om sig kom vi upp till 2600 meters höjd och blickade ner på den där lilla flygaren som allt trodde han var högt upp. men vi var högre!
Till er som gillar Sound of music. Här är en av de inspelningsplatser vi besökte på vår tur i Salzsburg.
Ja detta är något jag säkerligen kommer att göra om i framtiden. Känslan av att sjunga The Hills are alive på toppen av ett berg med den utsikt som alperna har att erbjuda var helt enkelt oslagbart!
Hänger i Europa- del ett
Vilka veckor!
Dagarna med Nationella Ungdomskören var riktigt härliga, att sjunga i Uppsala domkyrka kan vara det häftigaste på hela året. sen gör det ju ingenting att det också lät hur bra som helst..
Och Kroatien. Jag menar, vad gjorde det att varken min elller min systers väskor var kvicka nog att hålla vårt tempo i flygbytet i Berlin och bestämde sig för att anlända sista dagen till Kroatien? man kan ju gå i samma kläder varje dag liksom.
I allafall. Medelhavet var verkligen turkost. Solnedgångarna var verkligen vackra. Vi solade verkligen mycket. Och vi hade verkligen så trevligt.
Ja, vi elsker dette landet
Ni skulle bara veta, vilka makalösa vyer jag har beskådat under de senaste dagarna.
Utpumpade efter bröllopet satt det fint med en bröllopsresa (minus brudparet). Och vad gör en inte mer utvilad än att traska upp till tvåtusen meters höjd, ta en kopp kaffe och betrakta en sjättedel av Norges yta?
Det var i sanning en märklig känsla att vandra upp på ett berg bland fjällsjöar och får och att ibland behöva pulsa sig fram genom snö. Det var ett under att vi inte ramlade så mycket utsikt vi hade att ersätta blicken på fötterna med!
Men upp kom vi (efter ett antal (fot)opauser), och det var inte lite svindel jag fick ska ni veta.
På dessa tre norge-dagar har vi också hunnit med att bada bubbelpool utomhus bland vattenfall och norska berg, ta den vackraste morgonspringturen bland fjällen, åka bil i femton timmar, bott i tidernas stuga och skaffat rödaste brännan.
Nu blire svensk midsommar. helfestligt!
vurpor och annat trevligt
dåså, nu är vi hemma igen efter en helbra resa.
bättrade på uttrycket "en bild säger mer än tusen ord" och lade till några extra ord.
då jag själv inte riktigt litar på min egna skidåkning fick inte kameran följa med upp på toppen av dessa otroliga berg en enda gång, istället ser ni ett desperat försök att fånga den vackra utsikten med hjälp av mobilkameran...
har alltså åkt skidor, det var redigt roligt! särskilt att åka mitt i backen, lite för fort för mitt (och de andra åkarnas) bästa, och låtsas att man är Anja Pärson.
måste nog ändå säga att roligast var sista dagen, då det snöat och snöat så alla backar förvandlades till offpist och en tät dimma gjorde att man inte såg någonting. det var, eh, spännande.
nu: njuta av att inte behöva klä sig som en astronaut varje dag och ge sig ut i sjutton minusgrader!
Landet med stort L
Hejhopp.
Nu är vi hemkomna från denna fantastiska resa till vårt grannland Danmark.
idyll skulle jag väl kalla dessa dagar. promenader vid havet, mysiga stunder med släkten, bastubad med salt ingnuggat på kroppen, simturer, svettats sönder i gymmet, spelat badminton tills handleden inte orkat mer, ätit sagolik mat, badat på rommersk bad, fått helkroppsmassage, fått en rätt bra tid på vattenkanan, gått ut till havet i orkan, beundrat månen ett antal gånger, klarat hinderbana utan att ramla, spelat upp mynt på stena line, kollat på house, sovit i ett hus med de allra läskigaste tavlorna, läst Anne på grönkulla, blivit almänbildad med frågesport och allt annat som hör till en miniresa med härligt folk. tack för denna resan!
Nu: träningsvärk över hela kroppen, ouppackade väskor, en hel trädgård full av löv som skola krattas upp och några avsnitt av House som kallar på mig. Heja heja!
