Ja, just så. sentimental och helt-slut-nästan-dödförklarad. så som man bara är efter en maxad vecka i Skånelandet.

 

 

 

Bodde hos syrran, jobbade, solade, picknickbrunchade och njöt av Lund i sin finaste form. (råkade även bli inlåst på botaniska, men det är en annan historia som inkluderar krypning under stängsel osv..)

 

For vidare till grannstaden: Malmö. 

 

Det är inte varje dag ungdomskörsfestivalen firar tioårsjubileum, och det är sannerligen inte varje dag man får lov att sjunga i en mastodonto-hundraåttiopers-kör. 

NUK deltog med diverse konserter, diskanter och spex. Festmåltiden på Malmö rådhus var ytterst svårslagen (även om falafelstället inte var fy skam det heller), de där kristallkronorna var inte att leka med.. 

 

Dåså. Konserterna gick finemang. tighsten gick INTE sönder (!). jag tappade bara bort min körpärm fem gånger. oskars hår blev tillslut flätat. magmusklerna och ansiktsmusklerna fick jobba minst lika hårt som stämbanden. och slutligen, nu kan Hallelujakören äntligen läggas till på min har-sjungit-lista.

tack för det!