slutetpånovemberroman
Solen skiner och det är dags att fylla på förrådet av D-vitamin inför vinterhalvåret.
På tal om det, årets bästa månad inleds snart och man kan på allvar börja överkonsumtionen av glögg, se på diverse julkalendrar, baka pepparkakor och framförallt lyssna på julmusik högt! (ja, julmusik har väl spelats i mina lurar i en månad redan med det är trevligt när andra börjar njuta av tonerna)
Hade en typiskt bra helg. Ändå fint att det finns så mycket gosigt folk jag får lov att träffa sisådär tre gånger per termin, på olika platser i Svearike, och bara sjunga skönsång. Hade inte mitt minne i mobilen varit så knapert precis när jag skulle filma oss hade ni kunnat få ta del av våra stämmor.. men det kommer fler tillfällen!
För tillfället snörvlar, hostar och snorar jag mig genom skolveckan och har permanenta ringar under ögonen. Jag gillart!
Gnesta
Ja då var det så dags igen.
Minns ni när jag och lilla kören for till pressbyrån i Gnesta och sjöng med en ofantligt stor kör? (ja inte i pressbyrån då, även om det hade vart något..)
Nu ska jag alltså dit igen, fast med nationella ungdomskören. Det blir episkt.
Bor ni runt stockholmstrakterna, kom och lyssna på oss vettja!
Hon dendära
Min fina fina och fantastiska vän som avbryter mina meningar och tycker om lasange lika mycket som mig.
Emma. Hon är vackrast i världen och är bättre än lasange.
fruktfrossa
nedan skådas ett par vackra flickor som gör mina dagar på natur.
Finmiddag följt av en fruktfrossa utan dess like.
En perfekt kombo av världens gosigaste naturare, ett enormt fruktfat samt smält choklad i olika smaker.
Lite äventyr inkluderat (nästan) slagsmål på nattbussen halv två hanns också med. Nu råder det brist på vår skönhetssömn, men sova kan man göra när man blir gammal.
...eller varför inte på mattelektionen?
Är detta vad som händer om man sover för lite?
Efter en rad olika händelser som inkluderar bussjagning, glömda kläder, glömda hörlurar på bussen samt glömt busskort ser jag fram emot veckoslutet.
Idag på vår mattelektion gjorde vi en chockerande upptäckt. Om jag säger ordet tonfisk. Vad ser du då framför dig?
Jag ser en liten fisk, ungefär tjugo-trettio cm stor. Så ser inte verkligheten ut, alls.
Medellängden för tonfiskar världen över är hela två meter. Detta är helt galet. En tonfisk är alltså lika lång som en dörr. Som ni förstår har min världsbild har allt fått sig en rejäl törn.
Nu ska jag sluta skriva konstigheter och återgå till mitt essä-skrivande. (har ingen som helst aning om vad en essä är men är ändå uppe i trehundrafemtio ord, vad hände där?)
Nu kör vi kör
Börjar känna mig hemmastadd i mina svarta konsertkläder.
Denna konsert var på hemmaplan, med hemmakören.
..plus två körer till
..och solister från göteborsoperan
..och några cellister
..och valthonare
..och diverse andra tårframkallande instrument från göteborssymfonikerna
För er som missade denna, för öronen, vackra timma kan man åka till Härlanda imorgon klockan 18.00 då vi sjunger
Faurés requiem än en gång. hurra vad bra.
(går runt och sjunger här hemma på sådanadära toner man bara kan när man har sjung klassiskt sedan klockan tio på förmiddagen..)
kat(t)egorileende
Mitt hjärta smälter.
Nu vet ni varför jag kommer tillbringa framtiden i Ulricehamn.
Bra matmor och bra katt helt enkelt.
Den gula regnjackan
Regn och rusk. inte hindrar det fjorton färgglada snubbar från att ge sig ut på en liten vandring. Varför inte vandra på en mosse när man ändå ska bli blöt av regnet liksom?
Det blev verkligen en fantastisk dag det där. Laga mat och steka våfflor över öppen eld är finemang!
För de som inte redan var kalla nog väntade sedan ett (eller ja, snarare fyra) dopp i sjön följt av bastubad. Episkt.
