I björkarnas stad
Besökte norrland för första gången i mitt liv och blev då inte besviken. Björkar här och björkar där, sagolikt!
Förutom björkar så bjöd Ume(å) på en festlig konsert med NUK, lite (eller mycket?) Rutters requiem, en fantastiskt ful väggmatta och den bästa buffén jag sett på länge
Höst i Sätila
Hösten kom till Sätila. Johanna likaså.
Det görs äpplemos, det avnjuts fler tekoppar framför brasan än någonsin och min första förkylning på ett och ett halvt år gör det avsevärt mycket svårare att ta de där långa höstpromenaderna med det tillhörande djupsnack som hör årstiden till. (Dock lyckades jag häromdan sjunga stora Ab, så om detta halskrassleri ämnar sitta i ett tag till tror jag att jag ska lägga soprankarriären på hyllan och istället testa på livet som andrabas. det vore något det!)
Bra å luncha till
Mat och musik.
(två ord som på ett bra sätt sammanfattar både en lunchkonsert och ett folkisliv)
onsdagsfunkar på en torsdag
Övning följt av körkonsert i Umeå följt av övning följt av pianouppspel följt av övning följt av symfoniorkesterkonsert följt av övning följt av körsjungning följt av ett musikcafé som fick avsluta denna vecka av intensivt musicerande med att låta oss funka och dansa sönder.
tack och hej nu tar vi välförtjänt höstlov!
Det är väl för väl ändå
Det är väl för väl att SVF ligger beläget längst upp för alla branta backar.
Då syftar jag inte enbart på att man ständigt följs av en jag-får-andnöd-så-bra-utsikt-det-är utan också det faktum att när varken startkablar eller bön och gråt hjälper till att starta en bil så kan man ju knuffa ner bilen för en brant backe och på detta vis får igång motorn.
Ja tänk vad bra.
