Borta bra men hemma..?
Ja, det här med att vara hemma alltså.
Cirka tolv timmar efter min hemkomst från frizon bar det av igen. mot landet där alla pratar med gröt i munnen.
Med noga utvalda delar av släkt och familj turistades det bland dödligt vackra hus, drogs det några dängor på ukulele, togs en tur till Christiania samt fikades det såpass ofta att koffeinnivån aldrig sviktade.
jag säger tack och hej sommaren. nu välkomnar vi raggsockarna!
Frizon ändå
Jag kommer inte sakna att dela alla måltider med sisådär hundrafyrtio getingar. Jag kommer inte sakna att snubbla över tältsnören i mörkret. Jag kommer inte sakna att förlora med 4-0 i en sumobrottarkamp. Jag kommer inte sakna att somna med tjutande öron. Jag kommer inte sakna att äta bränt ris och burksoppa.
Men ändå. Vilken festival! Det var bra livemusik, gud och hejdundrandes gött folk, vad mer kan man begära? (kanske att några fler sovtimmar skulle suttit fint när jag väl tänker efter..)
tummen upp
Idag kan man på vägarna finna en BMW lastad med konservöppnare, tältpinnar och öronproppar. plus lite till.
Vi beger oss alltså till ett fält långt långt borta och planerar att bosätta oss där de närmsta fem dagarna, det vankas festival för full rulle! En rejäl tumme upp för det!
insupandet av sommarfriden
När de gamla är nattade och matade kan man rulla hem på cykeln, slänga sig i en ynklig, utmattad hög och stanna där.
eller så gör man inte det.
Otroligt vad det hinns med under sommaren ändå.
Om man bortser från de tvåhundratrettio jobbtimmarna, utflykterna, badandet, den desperata solningen, övernattningarna i skogen, kalasandet, de eminenta vännerna, musicerandet samt bärätandet (som faktiskt tar en stor del av min sommartid..) finns där ändå rum för det där insupandet av sommarfriden.
Svea rike tar semester, vimplarna vajar och jag hurrar för det goa lunket tiden verkar ha tagit sig an.
