Den där regniga novemberdagen när cykellåset går sönder och man tvingas bära cyklen genom halva stan, när paketet med den nyköpta grädden läcker ut i väskan och ger allt du äger en doft av sur grädde fyra månader framöver, när hemtentan på något mystiskt vis råkar raderas från datorn samtidigt som du får en allergisk reaktion mot blomman i ditt fönster och ditt ansikte svullnar upp...

 

DÅ. Då ska jag minnas dagarna i Småland då livet gick ut på att äta pannkaksfrukostar gjorda på nyvärpta ägg, fuldansa i köket, gå solskenspromenader bland småländska gårdar eller bara sitta under den stora eken och prata timme efter timme med en fantastisk vän.