Hösten kom till Sätila. Johanna likaså. 

 

Det görs äpplemos, det avnjuts fler tekoppar framför brasan än någonsin och min första förkylning på ett och ett halvt år gör det avsevärt mycket svårare att ta de där långa höstpromenaderna med det tillhörande djupsnack som hör årstiden till. (Dock lyckades jag häromdan sjunga stora Ab, så om detta halskrassleri ämnar sitta i ett tag till tror jag att jag ska lägga soprankarriären på hyllan och istället testa på livet som andrabas. det vore något det!)