När de gamla är nattade och matade kan man rulla hem på cykeln, slänga sig i en ynklig, utmattad hög och stanna där.

eller så gör man inte det.

 

Otroligt vad det hinns med under sommaren ändå.

Om man bortser från de tvåhundratrettio jobbtimmarna, utflykterna, badandet, den desperata solningen, övernattningarna i skogen, kalasandet, de eminenta vännerna, musicerandet samt bärätandet (som faktiskt tar en stor del av min sommartid..) finns där ändå rum för det där insupandet av sommarfriden.

 

Svea rike tar semester, vimplarna vajar och jag hurrar för det goa lunket tiden verkar ha tagit sig an.