När man vandrat vackraste skogsvandringen i byn där man växte upp och når slutdestinationen ett femtio meter högt vattenfall. Då vet att man mår.

 

När mor sedan vid denna slutdestination plockar fram sin allra godaste smörgåstårta sådär ur tomma intet. Då vet att man mår.

 

När när man kvart över sju på morgonen finner syskonbarnet Ture i full färd med att glatt riva ut husets alla burkar, flaskor och plastmuggar över hela köksgolvet. Då vet att man mår.

 

När man får ta med cellon till kyrkan och helt a capella spela till Guds ära. Då vet att man mår.

 

När syskonen utkämpar en sudokustrid som varar under fyrtiofem minuter, i total tystnad dessutom. Då vet att man mår. (oklart om tystnaden berodde på koncentrationsnivån eller att munnarna var upptagna de nyfunna påskäggen..?)

 

När schläkta´ samlas i vårt gula hus och kalasar kring en påskbuffé utan dess like till långt in på sena natten. Då vet att man mår.

 

När det är påsk helt enkelt. Då vet att man både att Jesus Kristus är uppstånden och att det liv han gett oss inte är så tokigt ändå.