Vi hänger i Frö(s)vi

 
I helgen har jag lärt mig:
  • att det är lönlöst att försöka sova ordentligt på ett NUK-läger
  • att det är mysigt att sitta omgiven av fyrtio värmeljus
  • att folk blir roliga på bild när de sjunger
  • att vår kör är den mest tårt-/kak-/matglada kör som finns i detta avlånga land
  • att vår dirigent är underbar
  • att man inte ska låta mig vara kartläsare (då hamnar man garanterat fel)
  • att man får gåshud av att stå mitt i en bra kör och sjunga (kan också ha berott på den ständiga kylan?)
  • att det faktiskt går att trycka in sex personer, fem stora resväskor och ett flyttlass i en liten femmannabil
  • att det är fantastiskt med sång dygnet runt samt sena kvällar och tidiga morgnar. (tidiga morgnar kan jag nog hoppa över när jag tänker efter..)
Ja. Det var en helg i Frövi det, fråga mig inte vart det ligger för min kartläsning resulterar bara i någon form av vilsenhet.. Men det var bäst, trots extrem kyla och en fotoovänlig kyrka. 

Fyrtionioflickan

 
Fortsätter med temat gratulera vacker syster. 
 
Igår fyllde denna tösabit hela tjugotvå år. Oj vad hon har förvaltat dessa tjugotvå år väl! Är det inte tvärflöjten, kameran, sticket, Tanzania, skämten eller bakningen är det istället Norge, knypplingen, familjen, pianot, vännerna, handlandet, utflykterna, picknickarna eller något annat trevligt som såklart får plats mellan jobb och plugg. Det ni. 
 
Dessutom är hon roligast i världen. Hon har ju min humor. Hur bra som helst.
Grattis!

Vem bryr sig om att det är minusgrader och en bra bit att gå?

 
Galningarna vi kan se längst ner gör sig på bilden redo för ett dopp i havet, ja du läste rätt, havet. (notera frånvaron av sommarvärme följt av snöns iskalla existens på bilden). 
 
Eftersom jag ändå skulle ner till Lund på examensfest hanns det med en natt i Halmstad. När man är ledare på konfirmationsläger är det en bra grej att vara döv på ena örat- man sover nämligen och låter sig inte störas av vare sig skrik, skratt eller spring. 
Bra helg. Verkligen! 
 

hjärtliga gratulationer

 
                        
 
 
Ett riktigt stort grattis till min nyexaminerade fantastiska syster! 
 
Jag är helt och hållet övertygad om att du kommer klara dig utomordentligt bra i arbetslivet, trots att arbetsterapeut är ett svårt ord att säga snabbt många gånger passar det dig som handen i handsken.
Tack för en klockren examensfest, du är helbra!
 
 
 

sentimental och nostalgisk.

 
Har det verkligen och på riktigt gått ett helt år till?? Det är inte klokt.
 
 
Inledde året på vår allas älskade skola. Nyårsläger, det var underbart och maxat
 
 
Trots de alltför många milen mellan Jönköping och Sätila är hon riktig pingla till vän samt god skypesamtalare.
 
 
Bästa semleinmundigandet jag någonsin varit med om, helt klart.
 
 
Fick upp ögonen, eller snarare öronen för P3-dokumentärer, gick på otaliga stjärnklara promenader och åkte skidor  i Norge utan att bryta ett endaste ben.
 
 
Intet ont anande om hur mycket kör året skulle bjuda på sjöng vi Stabat mater. Fantastisk musik.
 
 
Gick vilse i huvudstaden, djup-pratade på donken, stormade en tebutik och bevittnade den, hmm, fasansfulla händelsen när lärarens mobil börjar ringa, och inte slutar ringa, mitt under en Dramatenföreställning.
 
 
Drogs med på ett påskläger och lärde känna ännu en fullträff till vän.
 
 
Började ta cellolektioner och spelade in flummiga filmer om påsklovet,
 
 
For till Gnesta, sökte in till NUK, var med på MH:s möhippa och kände mig rätt så ball när jag fick ansvaret för mixerbordet.
 
 
Firade Norges nationaldag och gjorde en musikvideo till Pingu-låten.
 
 
Hade, som vanligt, kaotiskt roliga labbar med Maria.
 
 
Bevittnade och förevigade en förhoppningsvis rolig bal.
 
 
Fick en försmak av sommaren då säsongen för grillkvällar och bad i kalla sjöar drog igång. 
Fick även namnet Gittan tilldelat mig. 
 
 
Bakade tvåhundrafemtio hallongrottor, sjöng för full hals mitt på en bilväg och välkomnade sommarlovet med öppna armar.
 
 
Tappade dygnsrutinerna, åkte båt och såg solnedgången ifrån ett berg som sannerligen var svårt att ta sig ner ifrån i mörket.
 
 
När svenhippan var avklarad kunde vi äntligen få blåsa serpentiner och fira en nybliven Dotevallare.
 
 
Slutkörda efter bröllopet var vi glada att Norge sparat några berg orörda. Det var vi och fåren som bestämde oss för att livet under tvåtusen meters höjd inte är något att hänga i granen.
 
 
 
 
Tältade på en sagolik blomsteräng som råkade ligga på en öde ö i havet och åkte på läger, såklart.
 
Grabbade tag i en styck syster, flög ner till medelhavet och insåg att man kan ha kul även utan resväskor. När vi tröttnat på turkost vatten blev det till att korsa tvåtusenmetersgränsen igen. 
 
 
Körade i Uppsala, Örebro och Gnesta, glodde och stirrade i skolböcker mer än någonsin, opererades för andra gången år tvåtusentretton och blev glad åt en hemkommen Oslo-bo.
 
 
Körde på ett rådjur i Värmland och sjöng höga A så starkt att den storm som skulle drabba oss inte vågade sig fram.
 
 
Pressade i oss så mycket frukt en kväll att vi knappt kunde gå, klippte av mer än tre decimeter av mitt hår och fick äntligen lov att bränna av en bild på min kameraskygge vän.
 
 
Avklarade ännu en möhippa, drack några liter glögg, älskade julen lika mycket som alltid och lärde mig spela ukulele på ännu ett fantastiskt nyårsläger.
 
Ja, detta var några utdrag från mitt tvåtusentretton. Helt klart ett bra och festligt år!
 

Martina och Per

 
Det här med bröllop är allt bra festligt!
Min fina vän Martina gifte sig igår med Per, käre värld vilket fint bröllop! Tror inte ett öga var torrt i kyrkan när brudparet sjöng För kärlekens skull tillsammans, och inte en mage var tom när Åh stiftgård hade bjudit oss gäster på sin fabulösa trerättersmiddag. 
Förutom en riktigt trevlig fest var det ett riktigt trevligt vintagetema, varför lever man inte på 50-talet ändå?
 
Slutsats: Kan någon hitta en lämplig brudgum till mig snarast så jag kan få gifta mig? Tack på förhand.
 
 
 

Eller så åker vi till Kungälv allihopa..?

 
Ja jag säger då det!
Nyår lyckas alltid överträffa förväntningarna, har haft det sådär löjligt bra och samlat på mig bra nya minnen och vänner.
När man bara går runt i raggsockar, kramar både kända och okända människor, sjunger gospel varvat med galenskaparna, diskuterar djupa frågor eller flummar sönder och samman, då, då mår man som bäst!
Nyårslägret är allt bra festligt, inte bara fackeltåget, nyårsmiddagen, spexen, folket, midnattsmässan, raketerna, dansen, vännerna utan även ett helt nytt år, bra grej ändå.
 
Om man vill kan man alltid fiska fram tre ukulele, iklä sig något underligt och framföra galenskaparnas mest fantastiska låt på öppen scen. Kan garantera skratt.
 
Ska nu sova igen några nätters sömn och tagga inför kommande år. käre värld vad detta kommer bli episkt!
 

RSS 2.0