När man har suttit längst bak i balder, längst fram i kanonen, fått tillsägelse i högtalaren, tappat rösten av skrikning och vågat åka atmosfear igen, trots att jag varje gång jag åker den lovar mig själv att aldrig någonsin göra om det, då vet man att man har haft en redigt bra dag på Liseberg.